otrohet

Hur defineras Otrohet?

BETYDELSE: som icke bevarar l. har bevarat den tro- het som man är skyldig ngn, i sht sin överhet, husbonde osv. l. den person med vilken man är förenad i vänskaps- l. kärleksförbindelse l. i äktenskap, icke trogen; trolös; förr äv. om ord, handling o. d.: som vittnar om otrohet. Otrogna tjänare.

De flesta hittar någon att älska, som man vill gifta sig med, skaffa barn med. Så, varför är man då otrogen? För det är det väldigt många som är. Aledningen till att jag diskuterar det är inte att jag har varit det, utan för att dom pratade om det på Sr p3-p4 igår natt. Man fick ringa in och säga sitt. Det var någon som ringde och sa att otrohet är bra, man lever bara en gång så varför hålla sig till en?

Varför ha ett förhållande överhuvudtaget isåfall då? för har man inget förhållande så är man ju inte ortogen.

Jag började fundera på vad jag skulle göra ifall nån var otrogen mot mig...
Kan man läka, reparera den gamla relation? Kan man förlåta att den andre tog steget att tillåta sig att ha en affär med en annan? Kan man nånsin glömma? Kan man leva resten av livet i "dröm" familjens trygga famn? Eller skall man acceptera att människan är svag för frestelser, inse detta och ta den enkla vägen som alla andra, ha familj och tillåta sig själv att bedra den man älskar? Skall man slänga ut respektive och aldrig mer prata med människan? Hur skall man komma över SMÄRTAN? Svaren på frågorna är säkert lika många som antalet otrogna. Hur skall man bearbeta plågan då? Inte vet jag .

Ett av budorden är att man ska behandla sin nästa som man vill bli behandlad själv. Om man är otrogen, och mår bra för det, betyder det då att man tycker att det är okej att ens partner är det mot en då?

Jag fattar inte hur folk tänker. Nej. själv är jag singel, så ingen kan vara otrogen mot mig.

// Jenka- en trogen flickvän