Drömmar

ja, sorry att de tagit tid, glömmer bort att det finns en värld på internet ibland (håller på att skaffa mig ett liv, nått jag aldrig haft förut ;P) .

I sommar flyttar jag tillbaka till Falun, där ja kommer ifrån, å jobbar på en mack å tänkte tjäna storkovan, och vara millionär redan i september å köpa lyxvilla i Dublin. Thats the plan (kan hända att vissa ändringar sker, men till större delen skall planen följas)

Detta "erkännande" bygger på en verklig händelse, det tyr sig faktiskt så att Jennie penni har fått ett jobb! Shell borlänge, vid romme typ. Yea man! Ska bli så gött att kunna skaffa en lägenhet innom en snar framtid, så att jag slipper bo i ett mindre rum än min säng (vilket har inneburit att jag måste låta min bror ha sängen ett tag till). (Men när jag börjar jobba så måste jag bo i falun hos päronen å dom där).

/Jenka- gift dig med mig och bli rik

Vafaaan

Idag är INGEN bra dag.

Nog den sämsta på väldigt länge. Pratade i telefon med min mamma igår, och sen har jag inte kunnat sova eller tänka på annat. Är helt förstörd. Min lärare skickade iväg mig från lektionen för att träffa kuratorn istället, och jag är arg på allt och alla.

Jag förstår inte.. Jag är helt veck. Fattar verkligen inte vad folk vill mig, varför dom tjatar och gnäller och säger åt mig att ta tag i mitt liv. Jag flyttade hemifrån SKITSTOR grej för mig, men det verkar ingen bry sig om. Jag började plugga igen, SKITSTOR grej för mig, men ingen verkar bry sig. Jag fixade ett halvt jobb i sommar+ boende, SKITSTOR grej för mig, men ingen verkar bry sig.

Allt jag vill är att folk verkade bry sig mera. Att mamma inte påstår att jag bara ser det negativa i saker. Men vafan! Om man har insett att man är HEMLÖS om två månader så är det väll klart att man tänker på det, eller hur? Att jag sen kanske kan gå en utbildning, då börjar jag väll självklart tänka på hur jag ska kunna genomföra det, vart jag ska bo och hur jag ska få in pengar. KLART SOM FAN ATT JAG SER DOM NEGATIVA GREJERNA!

Hon som säger att jag måste tänka på konsikvenserna av olika saker, nu gör jag det, men det får man skit för? VAFAN ska man behöva göra för att få lite stöttning och en klapp på axeln around here? Jiiiiises

/Jenka- lite deppig eller nått

Grrrrr

Solong fuckers.

Snart drar jag. Stockholm! Kommer bli en massa mys med Martin. Jag ska bara lära mig att leva utan pengar först. Har knappt packat heller, eller köpt biljetter. Aja, det fixar jag sen. Tajt.

Rövont. Jag har helt enkelt suttit här inne för länge nu. Kollar upp tåg, bussar, letar folk med bil och allt ska fixas. Jag har redan lovat Martin att jag kommer, så nu hoppas jag bara på det bästa. Det roligaste är ju att jag inte har ett enda korvöre, så logiskt sätt kan jag inte åka nån stans alls.

Idag har jag druckit alldeles för mycket kaffe, jag blir helt knäpp av det. Jag har druckit samanlagt 10 koppar kaffe i hela mitt liv, och 3 av dom har jag druckit idag. just nu känner jag att jag MÅSTE GÖRA NÅTT, å det är en ganska jobbig känsla när man bara vill gå å lägga sig igentligen. Måste springa hem till Pillan och göra nått.

Gårdsfest igår! Riktigt kul ju! Massa folk spelade fotboll utanför vårat hur på fortbollsplanen, och helt plötsligt hade Jonas å Folke dragit ut piano, mick och ljudanläggning på gräsmattan och börja lira. Massa folk satt på gräset å drack öl, å de va allmänt mysigt alltihop! När det började bli kallt flyttade festen in i köket, och till mitt rum, å det var riktigt skojj!

Fan va bil jag körde igår. åkte å hämtade pröjsarns vin (han bor 100 meter bort). Sen körde jag ner till affären å köpte cigg åt ett helt kompani (efter några öl). Sen skjussade jag hem Pröjsarn å Boss mitt i natten (efter ytterligare en massa öl.) haha, skitskojj jue! Det är EXAKT typ en cigg fram å tillbaka till Hakegården från Lillis där jag bor.


/ Jenka- Fetis stil är coolt.

Hemma

Känner för att ta en promenad.
Känner för att gå ner till vattnet.


Känns lite skumt, fast ändå underbart. Att jag VET att du tänker på mig. Jag vet inte var vi kommer att hamna, på din sida, min sida eller någonstans mittemellan? Det bästa vore nog mittemellan för det är lagom mycket.



Lyssnade på låtarna du bruka spela för mig idag, fick en liten patetisk stund av saknad, kanske till det förflutna och den trygghet som fanns då. Men dock är den musiken rent gudomlig, för mig betyder den mycket.

En dag kommer jag att bli gitarrist i ett känt band.


Vill inte att vi ska hamna i en ond cirkel med varandra, att du tittar på mig och jag låtsat att jag inte ser. Eller den dagen jag verkligen behöver dig, då vägrar du att ställa upp. För dig är allt bara en lek, jag vet. Jag kan spelreglerna. Jag VET att jag inte får lov. Jag är texten i boken som DU vägrar att läsa.

men likt förbannat älskar jag er alla.

Ni är svåra att förstå sig på hela bunten, du i den röda lilla villan, och du i höghuset med trappuppgången och du som bor ihop med någon och även du som bor femtio meter från mig. Du som bor på gatan utan tak över huvudet, du som bor i det orange-rummet med fina skrivbordet i glas, du som har en hjärtkudde hemma hos dig, du som knappt orkar gå hela vägen hem till ditt hus och även du som bor mitt ute på bondvischan! Men kräver verkligen livet att man ska förstå sig på och komma överens med alla? för isåfall har jag misslyckats.

/Jenka- Saknar min statoilkille.

Att man ska nysa så högt!

Jag förstår inte att man kan känna sig så ensam i ett rum fullt av folk, eller att man känner sig instängd när man är utomhus, eller skakar för att man är stressad, eller får panik över att man inte har några pengar.

Det är ju bara skitproblem, jag vet.

Men. Just nu skakar jag. Det är bara en månad kvar till premiären på vår pjäs. Jag kan fortfarande inte mina repliker. Det är bara två månader kvar i skolan, och jag har fortfarande inte fixat varken samhällskunskapen eller naturkunskapen. Varför håller jag på så här?

Sitter och ringar in eventuella skolor som jag skulle kunna plugga på efter sommaren, men varför? Den enda anledningen jag har kommit på är för att då har jag nån stans att bo, samt några pengar att leva för... Att jag skulle slänga bort ett år till av mitt liv, eftersom att jag inte vill plugga verkar inte bekymra mig.

Varför får jag alltid kännslan i magen av att jag inte hör hemma nån stans? Eller att jag inte passar in? Jag förstår inte vad som är mitt problem. Jag älskar den här skolan, människorna, men endå känner jag olust. Paranoja.

Det är inte lätt att plugga ihop, bo ihop, umgås konstant med samma personer. Det innebär ju att man måste träffa sina vänner trots att man är på dåligt humör. Jag vill helst inte umgås med nån då, men man måste, annars svälter man ju ihjäl. Man blir arg och irriterad på folk, folk blir arga och irriterade på en, man sitter och oroar sig, och saker blir så jävla mycke större än dom borde varit...


/Jenka- Paranoja är ett skitproblem.

i väntan på snö

åker jag bil med solbrillor.


På nått sätt mår jag som bäst på vintern. Det kan bero på att man har stora collage tröjor på sig, å långkalsonger och snygga jackor. Man behöver inte visa upp hela kalset. På sommaren är det hud som gäller. Ett race mellan alla trejjer, mest synbar hud gäller. Då ska denna hud vara brunfärgad, men inte för mycket, man ska visa armar, lår, kanske lite mage, och gå i öppna skor.

Sätt er in i den här situtationen. Du är jag.

Jag är inte smal, det kan jag knappas påstå, och hur mycket ajg än har gått ner i vikt det senaste året så fasar jag endå inför denna hud cirkus. Jag vill inte visa mina lår. Därför går jag i surfshorts.
Jag vill inte visa mina armar, därför går jag i en öppen munkjacka. Jag vill inte visa massa hud, därför gör jag inte det.

Yippie, Jennie går emot reglerna och blev ännu en gång den där som man kollar på för att hon sticker ut. På nått sätt har jag slutat bry mig, jag gillar min stil, och har inget emot att folk ser mig där jag kommer, jag kan ju alltid intala mig att det bara är för att jag är snygg. Det som känns syrt är bara att jag gärna skulle vilja ha dom där snygga kläderna... Jag skulle gärna ha sånna cinderella skor, men jag kan inte, för har man 42 i skor så hittar man inte så många damskor kan jag lova.

Vinterdeppet börjar släppa, men istället kommer sommardeppet. Ryck upp dig! Jag har ju iallafall hela våren kvar att vara sexig ;)

/jenka- inte så farlig som jag låter