shit bananas!

Jag är helt seriöst. Jag har köpt skor.

skor = 145 kronor.
skor = kvinnliga
skor = sånna jag ALDRIG skulle ta på mig!

Det är helt och håller Annelies fel.

Vill ni se skorna? när jag känner mig redo hamnar dom på dagens datum på jjenka.bilddagboken.se

Välkomna in!

// jjenka - oslagbart

R.I.P my love

10 orsaker att hata dig
En riddares historia
Cassanova
Bröderna Grimm

Bra filmer....
Bra skådespelare...

RIP Heath Ledger...

Världen kommer att sakna dig.

JA!

Nu har jag (läs Ensten) äntligen fixat komentars funktionen, så nu får ni komentera lite här.

Uppskattas helt klart, både åsikter, feedback å klagomål. Framförallt skulle det ju vara roligt att veta att det faktiskt är nån som läser allt jag skriver

// jjenka- kommentera mera

Noja?

Nu för tiden är man barn, ungdom, ung vuxen, och sen vuxen. När passerar man dessa gränser? Hur vet man när man är stor?

Är det meningen att man som 20 åring ska tvingas flytta hem till sina föräldrar eftersom att man inte kan få ett jobb? Är det meningen att man ska bethöva uppsöka Soc och genomgå granskningar in under skinnet för att få mat på bordet?

Det är en underlig ålder. 20,21,22,23,24,25,26,27,28,29-30. Det finns ingen gräns längre. När jag var liten så blev fort föräldrar i 25 års åldern. Nu ska folk göra karriär, vilket innebär att folk fortsätter plugga, och bo hemma, tills dom är 25.

När ändrades hela bilden?

Just nu står jag på tröskeln och tittar på. Hälften av mina kompisar har skaffat pojkvänner, katter och halvtaskiga jobb. Resten vill ut och festa dagarna i ända.

Plötsligt vet jag inte vad jag ska prioritera. Jag vill ha lugn och ro. Det känns som att jag redan festat nog. Jag vill gå på parmiddagar, men har ingen att gå med. Jag vill skaffa katt, men saknar rutinerna som krävs. Jag sitter fast mellan två världar. Jag ligger under en lupp, granskas in på benen för att ens ha råd att försörja mig. Pengar är mitt stora problem. Ensam är jag också. Så, är jag då ungdom, ungvuxen eller vuxen?

Jag passar inte in i någon av dom världarna som mina vänner skapat.

Jag lagar helre middag med en vän, dricker vin, och pratar minnen, än går ut och dansar till högsljud skitmusik. Sitter gärna på en pubb med en öl och skrattar åt alla fyllon. Jag ser tillbaka på mina festdagar. Jag är 20 år och SER TILLBAKA? Vart passar jag in igentligen?

Vad krävs för att få passa in i vuxenvärlden på riktigt?

// jjenka - hur passerar man en hög tröskel?

Det löser sig sa han som sket i vasken

Varför ska det alltid hända nånting? Med jämna mellanrum ska det alltid dyka upp något som skakar om hela tillvaron.
Någon missbrukar ett förtroende. Någon drar en vit lögn lite för långt. Kanske kommer den där pengaklumpen smygandes i magen redan en vecka efter löning?

Varför känns det som att detta händer HELA tiden? Jo, därför att DU (inte nädvändigtvis du som läser, utan snarare kanske du bättre än jag kan peka ut vem jag syftar på) alltid ska vara framme och förstöra för mig, mitt i en lugn stund.
Universum har någon slags weard konspiration mot mig, alla mot Jennie?
"Det löser sig sa hahn som sket i vasken", jovisst, men varför ska jag ens behöva skita i vasken? Kan jag inte bara få gå igenom livet utan att skita i nån vask? Jag använder toan, så är det med det. Då kanske just det där betyder att dom som är så dumma att dom skiter i vasken får skylla sig själva, det är dom vi attakerar nästa gång. moahahahaha (?)

Det skulle vara så skönt om dom där som attakerar mig hela tiden, kunde hitta nån annan att terrorisera. Kan jag inte bara få ha en bekymmerfri vardag fylld med moln och regnbågar?
Inga problem, inget att fundera över, bara lugnet av att dag efter dag passerar utan stora stenar på axlarna.



// jjenka - keep on dreaming.

Ett liv som substitut

När man finns där dygnet runt, men utan rättigheter.
När man har en kropp att luta sig mot, utan att någon faktiskt tar emot en.
När man har en nyckel, utan att ha rätten att låsa upp.


Jag vet inte varför mitt liv går åt det håll det gör. Om allt vore enkelt kanske jag tappat lusten istället. När jag äntligen hittar någon, så är allt jag är; ett substitut.
För vadå? Jo, för den perfekta tjejjen. För om den perfekta tjejen dyker upp så är det lätt att göra sig av med ett substitut? Ett susbstitut utan rättigheter? Hur beter man sig? Vad förväntas av en?

Hur lätt tror ni att det är att känna sig älskad, uppskattad, när man vet att man lever i substitutvärlden?

Har man någon rätt att klaga när man har någon i sin säng varje natt?
När man slipper vara själv?

Jag vet inte...


// jjenka - allas våran jjenka

Gråa dagar på månen

Nu har jag gjort det. Sagt ifrån på riktigt. Det gick inge bra, men jag har iallafall gjort det.

Jobbet, Jönköping, Lägenhet och Ångest.

Åkte ner till stora staden under min lediga vecka. Sökte jobb, umgicks med Kikkin och ringde lägenheter. Känns bra att äntligen ta steget ut att göra nånting åt min situtation. Socialen är indragen i mitt liv. Arbetsförmedlingen har fått en ny klient. Och jag? Jag sitter numer hemma i min etta i Norslund igen, samma mönster, men med mindre pengar.

Åkte via Sthlm hem, efter jag var nere i Jönköping. Träffade Pernilla igen, så underbart. Öl, Cigg och minnen. Allt var som vanligt


// jjenka - fullrulle

nytt år..

.. och nya vanor!

Hade riktigt roligt över jul.
Bra jul i Avesta.
Lotta bodde hos mig på mellandagarna.
Annelie å Kikki var uppe igen.
Harrys på annandagen, sjukt kul.
Singtarfest på onsdagen.
Trevligt nyår i Svärdsjö.
Massa jobb, lite pengar.
Börjat umgår med Friberg igen, alltid bra.

Har helt enkelt blitt rätt så bra start på det här året!


// jjenka- soft