Noja?

Nu för tiden är man barn, ungdom, ung vuxen, och sen vuxen. När passerar man dessa gränser? Hur vet man när man är stor?

Är det meningen att man som 20 åring ska tvingas flytta hem till sina föräldrar eftersom att man inte kan få ett jobb? Är det meningen att man ska bethöva uppsöka Soc och genomgå granskningar in under skinnet för att få mat på bordet?

Det är en underlig ålder. 20,21,22,23,24,25,26,27,28,29-30. Det finns ingen gräns längre. När jag var liten så blev fort föräldrar i 25 års åldern. Nu ska folk göra karriär, vilket innebär att folk fortsätter plugga, och bo hemma, tills dom är 25.

När ändrades hela bilden?

Just nu står jag på tröskeln och tittar på. Hälften av mina kompisar har skaffat pojkvänner, katter och halvtaskiga jobb. Resten vill ut och festa dagarna i ända.

Plötsligt vet jag inte vad jag ska prioritera. Jag vill ha lugn och ro. Det känns som att jag redan festat nog. Jag vill gå på parmiddagar, men har ingen att gå med. Jag vill skaffa katt, men saknar rutinerna som krävs. Jag sitter fast mellan två världar. Jag ligger under en lupp, granskas in på benen för att ens ha råd att försörja mig. Pengar är mitt stora problem. Ensam är jag också. Så, är jag då ungdom, ungvuxen eller vuxen?

Jag passar inte in i någon av dom världarna som mina vänner skapat.

Jag lagar helre middag med en vän, dricker vin, och pratar minnen, än går ut och dansar till högsljud skitmusik. Sitter gärna på en pubb med en öl och skrattar åt alla fyllon. Jag ser tillbaka på mina festdagar. Jag är 20 år och SER TILLBAKA? Vart passar jag in igentligen?

Vad krävs för att få passa in i vuxenvärlden på riktigt?

// jjenka - hur passerar man en hög tröskel?