Ett liv som substitut

När man finns där dygnet runt, men utan rättigheter.
När man har en kropp att luta sig mot, utan att någon faktiskt tar emot en.
När man har en nyckel, utan att ha rätten att låsa upp.


Jag vet inte varför mitt liv går åt det håll det gör. Om allt vore enkelt kanske jag tappat lusten istället. När jag äntligen hittar någon, så är allt jag är; ett substitut.
För vadå? Jo, för den perfekta tjejjen. För om den perfekta tjejen dyker upp så är det lätt att göra sig av med ett substitut? Ett susbstitut utan rättigheter? Hur beter man sig? Vad förväntas av en?

Hur lätt tror ni att det är att känna sig älskad, uppskattad, när man vet att man lever i substitutvärlden?

Har man någon rätt att klaga när man har någon i sin säng varje natt?
När man slipper vara själv?

Jag vet inte...


// jjenka - allas våran jjenka